Nittionio

Sådant du redan gjort
Sådant du skulle vilja göra
Sådant du inte har gjort och inte vill göra


1. Startat din egen blogg
2. Sovit under stjärnorna
3. Spelat i ett band
4. Åkt Hurtigrutten
5. Sett ett stjärnfall
6. Rensat ut mer ur gömmorna än du egentligen vågat
7. Pilgrimsvandrat
8. Bestigit ett berg
9. Hållit en brännmanet i handen
10. Sjungit solo
11. Hoppat bungyjump
12. Besökt New York
13. Sett ett åskväder till havs
14. Lärt dig själv ett hantverk från början
15. Adopterat ett barn
16. Varit matförgiftad
17. Sett Berlinmuren före fallet
18. Odlat dina egna grönsaker
19. Sett Mona Lisa i verkligheten
20. Sovit på nattåg
21. Haft kuddkrig
22. Liftat
23. Sjukanmält dej när du var frisk
24. Byggt en trädkoja
25. Låtit en kalv suga på din hand
26. Badat naken i ett hav eller i en sjö
27. Sprungit ett maratonlopp
28. Åkt gondol i Venedig
29. Sett en sol- eller månförmörkelse
30. Sett en bastuflotte på älven
31. Slagit helrunda i brännboll
32. Varit på kryssning
33. Sett Niagarafallen i verkligheten
34. Stått tjugo meter från en levande björn
35. Varit på tyst retreat
36. Lärt dig själv ett språk (rövarspråket, duh)
37. Haft tillräckligt mycket pengar för att känna dig nöjd
38. Sett det lutande tornet i Pisa i verkligheten
39. Klättrat på en bergvägg
40. Sett Michelangelos David i verkligheten
41. Sjungit karaoke
42. Badat i en varm källa
43. Betalat ett mål mat åt en okänd
44. Besökt ett afrikanskt land söder om Sahara
45. Tagit en månskenspromenad på stranden
46. Åkt ambulans
47. Fått ditt porträtt målat
48. Varit på djuphavsfiske
49. Sett det Sixtinska kapellet i verkligheten
50. Varit högst upp i Eiffeltornet
51. Snorklat eller dykt
52. Kissat i regnet
53. Lekt i leran
54. Varit på drive-in bio
55. Varit med i en film
56. Besökt Kinesiska Muren
57. Startat ett företag
58. Tagit en lektion i kampsport
59. Besökt Ryssland
60. Arbetat i ett soppkök
61. Sålt scoutkakor
62. Varit på valskådning
63. Fått blommor utan anledning
64. Givit blod
65. Hoppat fallskärm
66. Besökt ett koncentrationsläger
67. Skrivit ut en ogiltig check
68. Flugit helikopter
69. Sparat en favoritleksak från när du var barn
70. Sett norrsken
71. Ätit kaviar
72. Sytt ett lapptäcke
73. Snickrat en låda
74. Ridit en töltande islandshäst
75. Blivit avskedad
76. Sett vaktombytet i London
77. Brutit ett ben
78. Suttit på en accelererande motorcykel
79. Sett Grand Canyon i verkligheten
80. Fått en bok utgiven
81. Ställt ut ett konstverk
82. Köpt en helt ny bil
83. Strövat i Jerusalem
84. Varit med på bild i tidningen
85. Läst hela Bibeln
86. Sett Manneken Pis i verkligheten
87. Slaktat och berett ett djur (fisk, yo)
88. Haft vattkoppor
89. Räddat någons liv
90. Varit stödperson eller stödfamilj för någon
91. Mött en känd person
92. Gått med i en bokklubb
93. Förlorat någon älskad
94. Fått barn
95. Bott på af Chapman
96. Simmat i Döda Havet
97. Varit med i en rättegång
98. Ägt en mobiltelefon
99. Blivit stungen av ett bi

Passive Agressive

Det är precis vad jag är i tvättstugan. Jag har insett att jag nog är det perfekta offret för ett tvättids-initierat knivdåd. Om det visar sig att någon av mina grannar är en psykopat/våldsman vill säga.

Min tvättid är min tvättid.

Det är väl inte så svårt egentligen? Har jag tid till klockan elva så ska inte du komma och tafsa på min tvätt (läs: plocka ut den ur maskinerna) innan klockan elva. Det är lika enkel matematik som ett plus ett. Så när du (random okänd granne) plockar ut min tvätt innan tvättiden är slut för att köra igång dina egna maskiner? Ja, då stänger jag helt enkelt av dina maskiner innan jag lämnar tvättstugan. Barnsligt? Mjo lite förmodligen, men om jag anpassar mig efter tiden jag har tycker jag ni andra kan göra detsamma. Dessutom verkar jag vara den enda på gatan som faktiskt städar efter sig? Kom igen grannar.

Slutsats: Mucka inte med dina grannars tvättider. Och i min framtida lägenhet ska jag ha egen tvättmaskin. Ja det var bara det, nu ska jag hänga tvätt.

The Good Wife...

Vad är grejen med den där nya serien om mammor som stylar sina döttrar för att leva ut någon slags undangömd dröm dom aldrig lyckades uppfylla för sig själva? Det låter ju lite som världens sämsta koncept. Och uppenbarligen rätt kontroversiellt dessutom, om man ska tro det som skrivs.

Det är när man läser om sådan skit (har ju inte sett serien själv, men utgår ändå från att den är just skit) man är lite extra nöjd över att inte ha någon TV. Att slippa fastna i kanal-zappnings-träsket är rätt skönt ibland. När man kollar på "TV" över nätet letar man ju istället upp det man faktiskt vill se på riktigt. Sållar bort skiten, kvalitet före kvantitet etc etc. Och så slipper man reklamavbrott.

Jag har fastnat totalt för The Good Wife. Så sjukt bra. Dessutom kanske den enda serien där jag uppriktigt kan säga att jag gillar varenda karaktär, även svinen. Alla är så härligt karismatiska och lömska och komplexa. Awesome. Och så blir jag lite nostalgisk för Ally McBeal när jag ser den...those were the days. Men vem hör egentligen Alicia ihop med, Will eller Peter?

Jag föreslår Doug Ross.

Deadlines...

Så laddar jag upp min slutliga portfolio för en hel termins kurs två minuter innan deadline. I win.

När man kommer till öknen...

Jag pratade med min pappa på telefon för någon vecka sedan, och beklagade mig över att jag aldrig kommer att kunna göra karriär med min utbildning, att det liksom inte finns någon väg att gå. Vad han svarade? Jo:

- När man kommer till öknen, då är det sand, och då är det dags att börja promenera.
- Eh va?
- Förlåt, Maria Montazami var på TV just.

Och jag som försökte lista ut vad han kunde mena med en sådan metafor... men nej, jag tänker inte börja ta råd från en Hollywoodfru i reklamfilm. Så lågt har jag inte sjunkit. Än.

Six days at the bottom of the ocean...

Dom här ska jag se på årets Way Out West. Det enda bandet som är 100% obligatoriskt, även om det tyvärr krockar med annat jag också vill se. Så sinnessjukt bra, och jag har skyhöga förväntningar på att äntligen se dom live. Hoppas bara hörseln repat sig tills dess. En vecka har du på dig öra, hör du det? Nej just det, du hör ju ingenting just nu...

Jag är så jävla svår och emo...

Och mitt i allt har jag lyckats ta det minst originella självporträttet i världshistorien. Hur många gånger har ni inte sett denna bild förut, men i form av någon annan? That's my point. Var fan är min kreativitet? Har jag tappat bort den också nu? Herregud, get it together.

Tvärstopp.

Så känns det nu. Jag har tömt hela energireserven, det finns liksom ingenting kvar. Alls. Igår tog jag ut soporna och gick och köpte mat. Det kändes som jordens mest ambitiösa projekt. Jag tror inte ens jag kan skylla på sjukdom längre? Visserligen är jag fortfarande döv på ena örat och därmed i viss obalans, men just nu känns obalansen mer mental än fysisk. Jag har inte träffat en människa sedan dykkursen tog slut, med undantag för tjejen i kassan på Coop och den lätt förvirrade läkaren på vårdcentralen. Det kanske är sällskap jag behöver? Men jag har ingen energi till att träffa folk. Vad är det här egentligen? Är det för att sommaren snart är över utan att ha börjat på riktigt? Eller för att jag fortfarande har flera tusen lösa trådar som jag inte lyckas knyta ihop? Eller för att hösten är på väg med stormsteg och jag inte har någon aning om vad jag ska göra med den?

Jag måste hitta någon form av motivation, ambition och inspiration. Jag behöver en plan och jag behöver en stor dos produktivitet. Illa kvickt, för tiden rinner iväg.

Konspirationsteorier...

Jag brukar bli småförkyld relativt ofta, alltså så att jag har lite ont i halsen i några dagar eller kanske är lite snuvig någon vecka eller liknande. Det brukar vara rätt milda symptom, och dom brukar komma ensamma. Dessutom brukar jag kunna fungera hyfsat normalt även när jag är "sjuk". Men nu börjar jag tro att alla mina små förkylningar gått samman och beslutat sig för att "Nu, nu knäcker vi henne". Inte nog med att jag fick alla mina vanliga symptom samtidigt, dom var dessutom ordentligt mycket kraftigare än vad jag är van vid. Stackars, stackars mig alltså. Feber i flera dagar, så ont i halsen att jag knappt kunde svälja, snuva, sinnessjuk hosta...och så, när det äntligen började kännas lite bättre och jag faktiskt orkade göra annat än att ligga i sängen och kolla på film, då slår öroninflammationen från helvetet till. Först blir jag döv på ena örat, sedan börjar det göra ont, ondare, ondast. Som att någon tryckt in en kniv i örat på mig och börjat karva runt. Jag får antibiotika utskrivet, tar första dosen, åker hem i godan ro. Då trycker den där någon till med kniven igen, men den här gången är det ingen kniv, det är ett jävla svärd. Aj. Aj, aj, aj. Ajajajajajajajajajajaj! Sedan slutar det göra ont. Slutsats: trumhinnan har till slut spruckit och nu kommer jag få dykförbud i...jag vill inte ens tänka på det. Ett år? Ett halvår? En månad? Allt längre än ett par veckor känns just nu som en smärre katastrof. Jag har just tagit mitt cert, nu måste jag ju ut och skaffa mig erfarenhet också medan jag fortfarande kommer ihåg hur man gör. Varför ska mina öron bete sig såhär? Jag är så jävla less på dom.

You build it up, you wreck it down

Jag har lyckats med konststycket att få sådan där skönt hes förkylningsröst, på gränsen till ingen röst alls. Det är nästan så jag borde hälla upp en whisky och slå mig ner vid pianot och skriva en låt. Ode to Tom Waits ska den heta.